Jag liksom tusentals andra har fått lida svårt av fel diagnostiseringar pga testet Elisa som vården sätter för stor tilltro till. Att det mäter antikroppar gör det väldigt osäkert, våra immunförsvar är olika och med tiden så har borrelian gjort så kroppen inte längre förstår att bekämpa infektionen och då skapas inga nya antikroppar.
Min borrelia resa började för 9 år sedan med svår huvudvärk, trötthet och yrsel, men åren så blev det sämre ja till slut så hade jag svåra neurologiska problem, dåliga levervärden, svåra andningsuppehåll, signal fel, ont överallt i kroppen osv. Jag låg lika mycket inlagd som jag var hemma på slutet, när tarmar fick inflammationer och blodtrycket sjönk till farligt låga 50/30 så kände jag att jag måste söka mig vidare. För jag ville fortsätta leva.
Varför listade då inte vården ut vad som felades, varför satte dom otaliga allvarliga syndrom -diagnoser på mig.
Elisa testet visade negativt vilket är vanligt efter att man gått länge med borrelia, LP visade förhöjda värden men togs ändå inte på allvar.
Nu har flera tester utomlands lett till rätt diagnos (borrelia, bartonella och twar) och behandling som gjort mig 95% bättre.
Hade vården tagit mer omfattande prover som WB, LTT osv i ett tidigare skede så hade jag sluppit mycket lidande och mycket vårdresurser skulle ha sparats.
Är det för samhället ekonomiskt försvarbart att fortsätta nonchalera och ha undermåliga tester för dom med långvarig (kronisk) borrelia?
Det finns flera exempel på dom som dött av borrelia, ja det är många mycket sorgliga historier. Ska vården fortsätta med arrogans, nonchalans och fullständig ovilja att hjälpa borreliasjuka? Vi sjuka kan inte och kommer inte att ge oss förens det blir bättre för alla borreliasjuka och uppmanar media, politiker att lyfta fram det orimliga att flera tusen inte får diagnos och behandling som kan göra oss friska.
Under Ytan 